Hur skolan styrs

Skolan styrs av en styrkedja som börjar hos riksdagen och regeringen och slutar hos de elever som går på skolan. Där emellan finns en rad myndigheter och personer som har en roll att spela.

Riksdagen och regeringen bestämmer ytterst vad det är man ska lära sig i skolan genom att sätta kunskapsmålen och de lagar och förordningar som gäller. Utbildningsdepartementet ansvarar för all skolpolitik och skollagen reglerar de rättigheter och skyldigheter som elever, vårdnadshavare och huvudmän har.

Tre myndigheter hjälper regeringen och riksdagen genom att förse dem med underlag och senare för att genomföra det som blir bestämt. Dessa tre är Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska myndigheten. Därutöver finns Sameskolstyrelsen och Skolforskningsinstitutet.

Skolverket ansvarar för att ta fram kunskapskrav och nationella prov. Även internationella prov och kunskapsmätningar, så som PISA, är det Skolverket som ansvarar för. De sammansätter skolstatistik och undersöker hur väl det svenska skolsystemet fungerar.

Skolinspektionen ansvarar för att skolorna följer de lagar och förordningar som riksdagen har bestämt. Vill man driva en fristående skola är det Skolinspektionen man vänder sig till, eller om man behöver få kontakt med Barn- och elevombudet.

Specialpedagogiska myndigheten ansvarar för arbetet med att se till att alla, oavsett funktionsförmåga, ska ha möjlighet att gå i skolan och nå sina mål. Det gör dem genom att till exempel förse skolor med läromedel och specialpedagogiskt stöd.

Huvudmännen är näst i kedjan. De ansvarar för att utbildningen följer de styrdokument som finns, t.ex. läroplaner, följs och att eleverna uppnår kunskapsmålen. Huvudmannen kan vara en kommun, en region, landstinget eller, som för friskolor, en styrelse.

En rektor arbetar på en skola och ska leda det pedagogiska arbetet. De ska se till att utbildningen utvecklas i takt med att samhället gör det. Rektorer samarbetar med lärare för att se till att varje barn får den utbildning de har rätt till.

Lärare har daglig kontakt med barnen och ofta även kontakt med vårdnadshavare. De ser till att barnens utveckling följs och rapporteras.

Till sist finns barnen och eleverna. De har rätt till en trygg lärandemiljö och en bra utbildning. För att kunna få nytta av den behöver de vara delaktiga i lärandeprocessen och försöka påverka när de vill ha förändring.